teamdjarfur

Ja var börjar man , den senaste tiden har varit omtumlande. Jag har fått min undersköterske examen, tänk vad ett år går fort ,och tänk vad livet förändras man ser det med andra ögon. Jag inser att jag är lyckligt lottad över att jag funnit mina sanna vänner dom är väldigt få, men dom är sanna. många dagar är tunga så tunga att man tror inte man skall ta sig upp kroppen värker inombords och det enda man vill är att människor ser och accepterar att man kan må dåligt, jag ger mig själv en eloge över att jag är en överlevare jag tror på livet och att det skall levas. Hur ont det än gör.

Det är många saker som gör att man kan må dåligt kan ta som exempel, jag skall åter igen flytta min häst från nuvarande stall pga att jag står för min åsikt jag vågar stå emot, vågar inse fakta och sanningen har i min utbildning fått betyget MVG genom att jag är den jag är dom kan inte ha fel, mina lärare såg mig men jag undrar om dessa andra människor gör det, det dom ser är min sturka och det skrämmer och gör så ont i dem, jag kan bara säga till dessa människor att enda sättet är att våga se sig själv. Men dom vågar inte det, jag ska säga att jag vågar se mig själv.

Det jag vet idag är att det kan vara smärtsamt att inse sin styrka, samtidigt är det något jag alldrig skulle byta bort, min farfar John har varit borta några år, men han finns vid min sida varje dag kan bara säga farfar jag saknar dig här på jorden, men det är skönt att du finns hos mig du betyder så mycket för mig, tack för all din vägledning den vill jag inte vara utan.

Åter till min flytt med Djarfur han får stå ut med mycket, men han förstår han är en klok herre, jag har nu fått tag på en gammal ladugård som skall byggas om till tillfälligt stall där Marine och Djarfur skall bo tills Erika och Anders stall blir klart, kan bara säga att finns det änglar på jorden så är dessa två människor änglar . För mig som varit på vift ett par år med min häst så är detta som att komma till himlariket fast här och nu jag hoppas att detta blir sista flytten, jag hoppas att  våran vänskap  och vårat gemensamma intresse skall ge ett livslångt vänskap.

Det som är så fantastiskt är att man kan ha so roligt ihop , istället för som många andra gör dom gör det så krångligt och besvärligt helt i onödan. I helgen som varit så har jag mått så fantastiskt dåligt så idag när jag skriver detta så är jag så glad över att jag mår bättre och att solen lyser, det måste betyda att en ny början är på väg. Kan bara se det så jag är luckligt lottad över min nya häst Jojje och våran gemensamma häst Hagge.

Dessa herrar är så roliga dom är bröder men så olika som individer inte konstigt man är olika.
Det ska bli så roligt att se deras utveckling, dom har så fina rörelser vilken trav och tölten, ja vad säger man dom är bara två år! Hur ser det ut om två år? Ja jag vet att det är fina hästar vi köpt ångrar inte någonting, hoppas på lite bilder snart men det är jag inte heller orolig för därför att jag har proffs som fixar det.

Måste tala om att jag och Djarfur tävlat våran första tävling och fått våran första rosett men inte den sista, det är bara början, ja den hästen är för mig en gudagåva. Han kommer alldrig att lämna mig och jag kommer alldrig att lämna honom han är min vän för livet och han tillför något till alla runt honom en gammal vis själ är han.